Harkrankslarven är i första hand ett problem i gräsmattor, men kan också angripa olika köksväxter. Det förekommer fler arter. Larven (se bilden) är gråbrun och långsmal med en läderaktig hud och ett mörkt huvud. På hösten är de cirka 1,5-2 cm stora. På våren växer de sig stora, till en längd av 3-4 cm.
I slutet av juli kläcker de första harkrankarna och flygningen fortsätter till i mitten av september. I denna period sker äggläggningen. Det sker på så sätt att honan sticker ner äggen i jorden, i fuktigt gräs eller annan kort vegetation. En hona lägger 3-400 ägg. Kläckningen sker oftast i september månad och de små larverna börjar äta. I oktober är det tid för behandling med det biologiska medlet Vectobac.
Larver, som överlever höst och vinter, får ett enormt matbehov när värmen och våren kommer och gnager fortfarande huvudsakligen på underjordiska plantdelar. I varma perioder, dvs. när jordtemperaturen är över 4 grader och lufttemperaturen är över 10 grader, kan de kravla upp på jordytan och angripa de ovanjordiska växtdelarna.
Symtom
Det är speciellt larven som gör skada. Ett angrepp av harkrankslarver känns igen på att plantorna vissnar ner eller inte gror. Genom att undersöka de underjordiska växtdelarna, kan man se skadade rötter och finna larverna. På våren kan det vid starka angrepp också konstateras gnag på bladen.
I gräsmattor är det dock oftast fåglar som kråkor och råkor, som orsakar den största skadan. De är ”galna i” harkrankslarver och när de upptäckt och får smak på larverna, går de systematiskt till väga och "vänder på torven" med näbben.